leptospiros Burden Epidemiology Reference Group (LERG)
leptospiros är en infektion hos gnagare och andra vilda och domesticerade arter. Gnagare är inblandade oftast i mänskliga fall. Infektionen hos människan är kontraherad genom hudskador och slemhinnan i näsan, munnen och ögonen. Exponering genom vatten förorenat av urin från infekterade djur är den vanligaste infektionsvägen. Överföring från människa till människa är sällsynt.,
utomhus-och jordbruksarbetare (t.ex. rispaddy och sockerrör) är särskilt utsatta, men det är också en rekreationsrisk för dem som simmar eller Vader i förorenat vatten. I endemiska områden kan antalet leptospiros fall topp under regnperioden och även kan nå epidemiska proportioner vid översvämningar eftersom översvämningarna orsakar gnagare att flytta in i staden.,
förebyggande strategier för mänsklig leptospiros inkluderar att bära skyddskläder för personer med arbetsrisk och att undvika att simma i vatten som kan vara förorenat. Leptospiros kontroll hos djur är beroende av serovar och djurarter, men kan vara antingen vaccination, ett test av ett utslaktningsprogram, gnagarekontroll eller en kombination av dessa strategier.,
övervakning
det bifogade utdraget ger WHO rekommenderade standarder och strategier för övervakning, förebyggande och kontroll av leptospiros. Detta avsnitt är en del av ett större dokument med titeln ”VEM rekommenderade standarder och strategier för övervakning, förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar” som tagits fram av SOM Nya Sjukdomar och Pandemier Svar Institutionen (EPR) i samarbete med Institutionen för Livsmedelssäkerhet och Zoonoser (FOS), för allvarliga zoonoser som involverar djur., Varje avsnitt, efter att ha lämnat väsentlig information om de viktigaste egenskaperna hos sjukdomen och dess orsakssamband och överföringsmetod, ger definitioner för möjliga, sannolika och bestämda fall av sjukdomen samt rationella för övervakning och WHO rekommenderade system för övervakning. Viktiga kontroll-och förebyggande aktiviteter hos människor och djurvärdar beskrivs också. En förteckning över WHO: s referensmaterial finns i slutet.